När säkerhetsprövningen inte godkänns

Varje år fattar Must beslut i drygt 20 000 säkerhetsprövningar. Ett antal som förväntas öka alltmer i linje med den pågående utökningen av försvaret och den oroliga omvärldssituationen. Med senare tidens skriverier om anställda som inte längre bedöms uppfylla kraven för en godkänd säkerhetsprövning har frågan om beslutens riktighet kommit upp till ytan. 

Att genomgå en säkerhetsprövning är nödvändigt för att inneha vissa anställningar och uppdrag i säkerhetskänslig verksamhet, mestadels inom staten. Det syftar till att förebygga att känslig information som berör Sveriges säkerhet förblir intakt och inte kommer i orätta händer. En förebyggande åtgärd är möjligheten att besluta att en individ inte längre uppfyller kraven för en godkänd säkerhetsprövning i aktuell befattning. Beslutet är ett riskhanteringsbeslut som har till syfte att skydda Försvarsmaktens säkerhetskänsliga verksamhet. 

Vi har pratat med Mikael Hugsén, som är chef för säkerhetsprövningssektionen vid Militära underrättelse- och säkerhetstjänsten, Must, för att få Försvarsmaktens syn på saken. I sin roll undertecknar han de flesta säkerhetsprövningsbeslut för samtliga som deltar i Försvarsmaktens verksamhet, från försvarsmakts-anställda till värnpliktiga. 

Vad är den vanligaste orsaken till att en person inte uppfyller kraven för en godkänd säkerhetsprövning?
- Ofta handlar det om faktorer som individen själv är medveten om och är därför ingen överraskning. De vanligaste orsakerna till ett negativt beslut är beroendeproblematik, kriminalitet och ekonomiska svårigheter. Inom Försvarsmakten finns en nolltolerans mot narkotika, även om det är första gången man använder det så blir det ett negativt beslut. Samma sak gäller exempelvis vid grövre rattonykterhet, eftersom det kan innebära att individen har en beroendeproblematik samt att man har svårt att förhålla sig till lagar.

Ibland beror inte det negativa beslutet ens på en själv, utan det kan handla om ett riskfyllt beteende hos en släkting eller nära vän. Då bedöms sårbarheten både för Försvarsmakten och för den enskilda personen, vilket kan göra att beslutet är svårare att förstå eller acceptera. Gemensamt för samtliga beslut som tas är att man utgår från rollen som individen har eller söker och nivån på säkerhetsklass. Exempelvis betraktas inte ekonomin hos en värnpliktig på samma sätt som för någon ur de högre klasserna där just ekonomin kan vara ett viktigt kriterium som kan påvisa ökad sårbarhet inom andra områden. 

Förekommande kritik gentemot besluten som tas har varit just brist på transparens. Den anställde får inte ta del av orsaken till att beslutet har fattats. Motivering och beslutsunderlag omfattas av sekretess enligt offentlighets- och sekretesslagen och med anledning av det får inte heller källorna röjas, varken egna, polisens eller Säpos, berättar Mikael Hugsén. De flesta vet ändå vad det rör sig om menar han och det handlar enbart om en liten del som inte vet orsaken till beslutet. Men det finns några få undantag då underlag får ges, exempelvis när beslutet beror på en brottmålsdom mot individen. Då kan den ligga med som en bilaga.

För många kan ett negativt beslut som innebär att man inte kan vara kvar på sin befattning vara väldigt tungt. Därför är det är viktigt att HR finns nära till hands och erbjuder viktig stöttning. Ett negativt beslut kan förändra livsvillkoren otroligt mycket för personen som får beslutet. 

- Hur man reagerar är så klart individuellt och även om du vet exakt varför du får beslutet så kan du ändå bryta ihop, medan andra drabbade förstår varför beslutet är taget och accepterar det. En stor del handlar om personkännedom och om man vet att en person kommer påverkas mycket negativt av beslutet så behövs det ett större stöd. Därför är det viktigt att HR finns med tidigt under processen och kan sätta in stöttande insatser vid behov.

När en anställd inte längre kan vara kvar på sin befattning försöker alltid arbetsgivaren att hitta en alternativ placering. I de fall individen inte når upp till kraven för en anställning i säkerhetsklass 1, så kan den exempelvis prövas mot en befattning i säkerhetsklass 2. Om den anställda inte ens klarar kraven för en befattning i säkerhetsklass 3 är det enda alternativet att ta en tjänst utanför säkerhetsklass. Om individen därefter nekar denna tjänst hamnar man i läget med arbetsbrist och fallet hanteras av HR-organisationen.

Mikael Hugsén konstaterar att det är viktigt med självmedvetenhet och att tänka till lite extra inför att söka en tjänst som är placerad i säkerhetsklass. Speciellt om det finns ett problembeteende i botten eller om vetskap om att något kan ge ett eventuellt utslag i registerkontrollen.

- Ur mitt perspektiv så är det ingen rättighet att arbeta inom en skyddad verksamhet. Ibland händer det saker i livet som inte blir så bra och sådana här saker har en tendens att komma fram. Men som tur är de flesta ärliga och berättar när något har hänt. Livet händer, vi måste inse det och att det är människor vi har att göra med. Om den enskilde är öppen och ärlig under säkerhetsprövningsintervjun finns möjligheten att eventuella sårbarheter kan hanteras av arbetsgivaren.

Han understryker även arbetsgivaren roll i det hela och menar på att det är viktigt att arbetsgivaren arbetar förebyggande för att upptäcka riskfyllt beteende innan det går för långt. Det finns en del fall där man skulle kunnat hanterat ärendet innan det blivit ett beslut. Vid exempelvis beroendeproblematik är det viktigt att arbetsgivaren är uppmärksam och tar tag i det i ett tidigt skede och erbjuder rehabilitering.

- Det handlar om pålitlighet, att rapportera sina problem direkt till sin chef, till exempel att man har fått en kraftigt förändrad ekonomi. Då kan arbetsgivaren göra en åtgärdsplan och hantera det på plats i stället för att det blir ett säkerhetsärende.

Vad kan man då göra om man fått ett negativt besked?
Ett beslut i ett personärende får inte överklagas (8 kap. 4§ tredje stycket säkerhetsskyddslagen (2018:585)). Möjligheten finns att få beslutet omprövat. Det förutsätter att omständigheterna som föranlett beslutet har förändrats. Det är i normalfallet den lokala säkerhetsorganisationen som hemställer till Must om omprövning i det enskilda fallet. Ett negativt säkerhetsprövningsbeslut utgör i sig inte grund för någon annan arbetsrättslig åtgärd än att personen omplaceras. 

Under de senaste åren har antal ärenden har varit uppe hos Arbetsdomstolen för att ompröva beslut där den anställde har omplacerats från sin tidigare tjänst.  Helst vill den ansvariga myndighet som gör omplaceringen sköta det i samråd med den som omplaceringen gäller. Enligt Europakonventionen ska omplaceringen eller uppsägningens riktighet kunna prövas på rättslig nivå.

- Om man inte accepterar beslutet så är det helt rätt från båda håll att det ska gå till Arbetsdomstolen för att pröva det på det sättet. Det är ju en möjlighet för den enskilde och för Försvarsmakten att få besluten ordentligt genomlysta, avslutar Mikael Hugsén.