Hallå där, Marcus Hamberg

Högt upp i luften, säkrad med rigorös utrustning, säkerställer Marcus underhållet på Försvarsmaktens master och utsikten går inte av för hackor.

Vad gör en mastklättrare om dagarna?
Jag arbetar med underhållet på torn och mast som finns i Försvarsmaktens egen regi. Det innebär lite av allt möjligt. Från att byta några bultar som blivit lite rostiga till att sätta upp 3 meters paraboler, länkhopp. Det är inte bara jobbet i masten utan allt runtomkring. Man ska ta sig dit, transportera all utrustning, fordon, skyliftar, kranar. Ibland är vägen till masten inte framkomlig då har vi varit tvungna att göra en egen väg för att oss fram.

Låter som ett riskfyllt jobb. Vad är det för säkerhetsåtgärder som gäller?
Säkerhetshanteringen inom Försvarsmakten är väldigt noggrann. Det finns till exempel regler om att det ska vara 30 min till närmaste operationssjukhus. Handlar det om ett omfattande jobb där stora 3 meters paraboler ska sättas upp är vi alltid 4–5 stycken som hjälps åt. Enligt Arbetsmiljöverket får man inte klättra själv. Vi arbetar alltid i full säkerhetsutrustning, dubbla uppsättningar av allt och olika falldämpare.
När vi klättrar har vi helsele, hjälm, ordentliga skor och vantar. Ibland jobbar vi från rep och har då dubbla rep som vi hänger från.

Något utmaningar?
Vi har svårt att få in folk. Problemet ligger i att vi behöver duktiga servicetekniker som ofta har rätt så bra betalt, vilket gör det svårt att rekrytera dem till Försvarsmakten. Det tar ca 3 år till man är helt självgående som tekniker. Många gånger får vi ta någon som inte har någon som helst utbildning, vilket leder till hög arbetsbelastning för våra tekniker som måste ta hand om de nya. Cheferna har för det mesta inga tekniska kunskaper vilket gör det svårt att veta vilka kurser personen i fråga ska gå och vad som behövs. Det blir en stress för de enskilda teknikerna som behöver ta på sig lärlingar när inte tiden finns.